dusvekossaldrig

Åh kevin, vi är redan inne i September månad, det är inte lika kul längre att kliva in i en ny månad. Det visar bara hur länge du varit borta, borta härifrån. Jag har funderat lite den senaste tiden, och jag har kommit fram till att jag ska lämna Märsta bakom mig och börja ett nytt liv någon annanstans, för att ta igen det jag förlorat. Ska bara plugga klart, sen drar jag härifrån, det finns för mkt som påminner sig om dig, biokällan våran bio här i märsta som du och jag var på och kollade "En häxa i familjen".. Jag går förbi där varje dag. Det är mycket som påminner sig om dig. Alla gånger du var här och hälsade på, åh tänker på salem, dit du åkte varje år, åh Kevin det är så svårt. Jag vet inte längre vad jag ska säga eller vad jag ska göra. Det är alltid nått nytt som dyker upp i huvudet på mig. Mitt hjärta är så förstört, och min själ så tom. Månaderna har gått och det har inte blivit bättre. Jag kan prata om dig utan att gråta, men jag mår bara dålig efteråt. Jag kan ibland ligga i sängen och dränka mig själv i tårar inga synliga tårar, bara dom jag känner. Tänk om man fick spola tillbaka tiden lite, tänk vad allt hade varit så enkelt då, då hade man kunnat börja om på nytt och bara leva livet.. Ditt liv bestog av dina åsikter, åsikter som inte många tyckte om, men vi i familjen brydde oss inte, för vi brydde oss bara om den person som fanns bakom allt skal, den personen var du. Och jag hatar mig själv ibland som inte kom oftare och hälsade på. Fan, nu är det försent. Åhh Kevin, mina ord är slut, jag har inget att skriva längre, jag har bara våra hemlisar ihop, det som bara skulle vara mellan oss, visst det var inget allvarligt, men det är tanken som jag bryr mig om. Jag litade på dig, du ställde upp för mig, du gjorde det mesta, jag hjälpte dig så gott jag kunde, för jag visste att man skulle få så mycket mer tillbaka. Kevin jag förstår inte dom vännerna som svek dig så djupt! du berättade för mig att du kände dig ensam, att dom du trodde var dina vänner hade svikit dig så mycket! Du hoppades på att dom skulle lida. Lida så fruktansvärt. Det trodde jag med.. Åh det går fan inte längre ursäkta att jag svär lite, men allt gör fortfarande så förbaskat ont, och allt är lika jobbigt! Åhh rensade telefonen igen på nummer, men kan fortfarande inte radera ditt nummer.. Åh jag tror jämt du ska höra av dig... Älskade Kevin, jag vill inget mer än att du ska komma tillbaka, bara för ett tag så vi kunde reda ut saker och ting. Kevin, vi möts snart på andra sidan. Vänta på mig där.

Det sägs att tiden läker alla sår, men detta sår kommer aldrig att läka. Aldrig.

Kram / N.