dusvekossaldrig

Så här sitter jag, fortfarande skakandes
förblindad av saknaden,
och jag sitter fortfarande uppe i hopp om att du ska vakna
men jag börjar inse och jag vet att det inte kommer ske
för även om jag gråter mina sista tårar
kommer du ändå inte kunna komma ner...
sår läcker med tiden men det känns som att tiden står still
jag försöker le, men ser bara tårar
när jag kollar in i min egen
spegelbild det går inte beskriva tomrummet,
 som du lämnade bakom dig och även om jag säger att vi älskar dig
så måste jag avsluta meningen med att säga att vi saknar dig !
jag vet att vi inte kan få tillbaka dig
så här sitter jag med tårar
en dag som alla andra och filosoferar hur det skulle vara
om tårar fick änglar att falla.