dusvekossaldrig

Jaddu Kevin, vad ska man säga? tomheten är oändlig och det enda jag gör är att tänka på den gamla tiden, då vi var små.. Då du tyckte turtels var det roligaste som fanns, och våra sommarminnen med allt bad utomhus. Någonstans så vet jag att du finns där ute, själen är så tom så tom. hjärtat gråter fortfarande av smärta. idag är det den 14 september. allt närmre 5 månader. Tycker att det är orättvisst att behöva tänka så. Ingen ska behöva genomgå en sånn hård smärta, en smärta som om nån stod och stampa på en. Eller om nån drog ut ett hjärta ur nån. Gråten finns där, men den orkar inte komma ut, inte just nu. Månaderna har gått, och det känns som igår när vi pratade på msn. Eller när jag skrev dom odrägliga smsn... Kevin, du är otroligt saknad, skriver varje gång att du är saknad, men det är du verkligen. ända ner från tårna ända upp i hjärnan så är du så saknad, livet är hårt och jag önskar att ingenting av detta hemska hade hänt. jag har snart inget att skriva till dig Kevin, mina tankar har stannat på en punkt, Varför? och min lust att ens erangera mig längre är bortappad, det tar en massa tid i skolan, jag hinner inte skriva så mycket.. Jag vill att du ska veta att jag glömmer dig inte, jag har bara inte alltid tid att skriva i din blogg.. Även om det är en saknad jag bär, så ska du veta att jag inte glömmer att uppdatera, jag har bara inte tid just nu.. Idag fick jag en liten tid att skriva ner lite.. Men dom övriga 300 dagarna? Mina tankar skänker jag åt dig en stund.. Och jag tänder ett ljus på Onsdag för att minnas dig.. Lovar att jag kommer och hälsar på dig snart.. Behöver bara lite tid... Jag saknar dig nått så hemskt mycket!! <3

Den där filmen såg du & jag, när det var premiär.
Minns du ? :)

Puss OCH Kram / N